There's no need to be afraid.
2014
När jag vandrar längst gatorna bland alla snötäckta träd och
granar så inser jag att här kommer inte jag passera om ett år.
Jag kommer inte gå samma väg hem efter skolan och jag kommer inte springa
mellan träden och känna den svenska rena luften i mina lungor.
Jag kommer inte se den där speciella skylten, jag kommer inte gå längst
den här gatan och jag kommer inte träffa mina svenska vänner vid den här
tidpunkten nästa år. Allt är så annourlunda, och det kommer bli mer annorlunda.
Ju närmare avresa jag kommer destu räddare blir jag och destu mera osäker blir
jag när jag inser vad jag verkligen har gett mig in på. Jag har alltid känt mig säker,
och jag har alltid känt att det här är något jag vill göra, men ju
närmare jag kommer destu mer börjar jag fundera på vad som kan gå fel istället
för att fundera på vad som kan bli rätt.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur det kommer se ut i min hemstad, vad
mina vänner kommer göra, vad som kommer ha hänt osv.
Jag vet att mycket kommer att ha förändrats och ska jag vara ärlig så är jag livrädd,
livrädd för att misslyckas, livrädd för att svika mina förädrar.
Det är inte fel, det är inte rätt.
Det kommer inte heller att bli lätt.
Att vara utan nära & kära.
är en sorg jag måste bära.
Jag vet att jag kommer må bra,
för jag är stark just idag.
Bara lite funderingar jag haft under den senaste tiden.
Bilden är tagen ifrån WeHeartIt.
Jag känner precis samma sak!! Har aldrig ens tvekat över att åka, jag anmälde mig med en gång och sen har det bara rullat på. Men de senaste månaderna har jag blivit jättenervös och tänker mycket på vad jag kommer missa. Dock är jag säker på att det kommer gå över snart och peppen kommer att komma i stället.
Tänk på allt det roliga vi kommer vara med om! Visst kommer saker att ändras men det är värt det och dina vänner kommer finnas där när du kommer hem!
Hör av dig om du vill snacka! Kram :)
Svar:
Mimmi in America ☆★☆
Hur ser din utbytes-historia ut och varför valde du USA?
Kram
