This is it you guys, this is where my chapter ends.
2015
I honestly do not know what to feel or how to act.
I haven't been home for a week yet, but I still have no clue what I am doing half
of the time. Being a foreign exchange student is so hard, there are so many positive and
negative things with going, and there is nothing in this world I would trade for the year I spent abroad.
All the great people I met, everything I experienced, everything I have seen, is a undescribable
memorylane. I cannot express my graditude or my thankfulness to my parents for giving me this
amazing opportunity. They have been so supportive, loving and caring throughout my year
and I wouldn't have survived without them by my side.
Even though they were thousands of miles away, they still help me through my hard times,
still stucked with me, and I am forever grateful for that.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I have never been more scared, excited and fearful at the same time.
I have never cried, laughed and felt so many feelings as I did that day.
I have never been more happy in my enitre life.
I have never looked at my life the same since I boarded that plane on August 9th.
Ever since I stepped my right foot on my first flight to London, nothing has ever
been the same again.
I remember not feeling anything but happiness that day, and how could I feel anything else?
I was about to start the next chapter of my life, my next great adventure, all by myself.
How could a 15 year old girl who is traveling to America be anything but happy?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I remember the feeling of taking my last footstep on swedish grounds for 10 months.
I remember that feeling I felt when the wheels of the airplane touched the ground one last time.
I remember the feeling of seeing Sweden slowly fade away in my airplane window.
I remember walking around in London with all the yellow STS people.
I remember taking my last footstep in Europe for 10 months.
I remember the feeling of happiness and matureness.
I remember taking my first breathe in Arkansas.
I remember how humid and hot it was.
I remember the fear of landing on the biggest airport in the world.
I remember the fear of not making it to my next flight.
I remember being completely lost and not understanding anything.
I remember the feeling of not knowing what was laying ahead of me.
I remember the feeling of being completely alone.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
There is so much to remember from my year in Greenwood, Arkansas.
There is so much to look back on, so much to love and be thankful for.
There is so much love and joy in one single town.
There is so many people who ones were names on sheets of paper that
now means everything to me.
There is so many words to help describe my year in Greenwood, but
there isn't enough words to describe this amazing opportunity and experience I had.
I want to thank everyone who made my year so special, it was truly the best year of my life.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sunday June 7th, I took my last footstep in Greenwood, Arkansas.
Monday June 8th, I finally set my feet down on Swedish grounds again and
I can tell everyone of you, that it is the weirdest thing I have ever experienced.
I can tell everyone of you, that it is the weirdest thing I have ever experienced.
As I said earlier, I do not know how to act, how to speak, or how to live.
I feel completely lost, lonely and insecure. I do not know how my friends live
their lifes now, I do not know who my friends hangout with.
I feel like I moved into a completely new town again, yet still everything is the same.
I walk those familiar roads.
Even though it has been a year, it feels like I never left.
Nothing abstract is different back here, nothing.
I fight my hardest to hold on to my american life, but it is so hard.
Everyone of you are enjoying summer over there.
You are going to festivals, you are hanging out with your friends,
you are having the time of your life, and I am stuck here, in Sweden.
I left my best friends, to return to your best friends.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I do not know what I did last year?
Because the things I did do not seem to matter, or be as important to me now.
"The things I hold highest now, no one here understands"
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"I'm trying desperatly to hold on to every memory I have,
while trying to understand what I left behind."
I took down my pictures, I packed my bags, and I said my goodbye's.
There will be no more asking for rides to hangout with my friends,
there will be no more spontanious trips to the mall.
I will not speak my second language everyday.
I will save and hold every memory close to my heart until that one day,
when I return to that world again.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I guess I just want to thank everybody, whoever is reading this, Swedish or American.
I want to thank you for being a part of what grew to be the best year of my life.
Thank you to Mona, my hostfamily, Greenwood High, my soccer team,
my friends, coach Post & Staton, thank you.
It was really fun spending my year in Greenwood, Arkansas.
I cannot wait until the day I come back.
Thank you for everything Greenwood,
it's been fun and it's been real.
Love, Mimmi
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"How lucky am I to have something that makes saying goodbye so hard?"
"This is not a goodbye, it is a see you later"
Somehow I will find a way to adjust between the two worlds I now live in.
Last day of high school..
2015
I Fredags hade jag min absolut sista dag på Greenwood High School.
Vet inte ärligt hur jag ska börja att förklara detta utbytesår.
Att gå ett år på high school har varit ett av de bästa besluten jag någonsin
tagit. Alla människor jag mött, alla kulturer jag träffat på.
Allt har varit så himla lärorikt och roligt, kan inte fatta att allt är över nu.
Det har såklart funnits stunder då jag inte velat gå till skolan överhuvudtaget,
men jag har aldrig varit missnöjd med min skola. Den är en av de bästa i
staten, (educational) och jag förstår varför.
Lärarna på GHS är helt underbara, de vet vad de pratar om, de är roliga,
de är dedikerade till sitt ämne och de är rättvisa mot sina elever.
Jag har lärt mig så mycket detta år, och mycket är tack vare mitt år
som Junior at Greenwood High!
Finns mycket jag kommer sakna med denna skola!
Här nedan kommer några bilder från min sista dag som elev
på Greenwood High School!
-Text from Inga, [From Germany]
-Text from Maxi [Germany]
My baby Kinley, gonna miss her so much..
My math girl Lily, oh how I wouldn't have made it through
Algebra 2 without her this year.
My little kaieligh, alwayss there for me when I need it.
Wouldn't want to explore the world with anyone else but you.
One of my favorite teachers, Mr. Chitty - U.S History
My biology teacher, Mrs. Buckner.
Favorite teacher of all times! Web technology, Mrs. King.
Thanks for helping me learn more about websites and for inspiring
me to make great and creative websites this year.
What I came home to friday...
Followed by thiss...
Last day of school! Check!
real prom pictures!
2015
1st round of state! CHECK
2015
Last game at Smith Robinson Stadium - Senior night.
2015
Ikväll var en väldigt känslosam match på flera håll.
Den var viktig i våran kamp påväg mot state, och vi förlorade.
2-0. Pågrund av ren otur och en förjävlig dommare.
Nu får vi vänta på andra lag för att se hur vi placerade i vår conference.
Vad som än händer så betyder detta lag hur mycket som helst för
mig, och vi ska inte sluta kämpa försvi har vunnit state.
I love this team so much and I believe we'll bring that ring back!
much love for these ladies.
left: Ally, Kinley, Sydney, me and Marianne.
Marianne and me
Kevin and I
One of my favorite seniors, little Avery.
So happy I have her here
Second favorite senior, Lexie
One of the happiest person i've ever met
best manager, Brian
fav siblings, Courney (left), Rachel (right)
My Hannah banana
Nikki bacon
Conner, Conner.
Coach Staton
Quick from Prom
2015
Soccer team dinner + friens
2015
Äppelpaj + Prom Proposal
2015
Jag skulle ta kort för din skull mamma..
Men jag glömde liksom bort...
I asked my Inki to prom!
Because boys just don't matter.
Easter Egg Hunt!
2015
Happy Easter!
2015
Happy easter everybody!
Denna helg har det varit easter här i Arkansas och de har vi firat på många
olika sätt! Vi började i fredags med en äggjakt tillsammans med fotbollslaget,
vilket var extremt kul. Det var runt 1000 ägg placerade runt om skolans campus
och den som hittade mest egg fick presentkort till Sonic, Walmart etc.
Det var hur kul som helst! Dock vann jag ingenting för jag hade ingenstans att
samla mina ägg då man bara fick använda sig utav sina kläder.. menmen!
Idag (söndag) förmiddag åkte vi till kyrkan för en service.
Det var verkligen jättemysigt och hela kören kunde verkligen sjunga,
och de var bra musik och stämning.
Tycker faktiskt om att gå till kyrkan här borta, alla är så trevlia och
snälla, något jag kommer sakna hemma.
När vi kom hem så startades ett cascarones-krig. (Mexicanskt sätt
att fira påsk på, se bilder nedan). Det är då ett ägg som man har fyllt med konfetti,
som man springer runt och krossar på människors huvuden.
Helt klart en rolig grej som jag kommer göra nästa år också!
Nackdelen är väl att man får konfetti överallt, men det är väl lugnt!
Ville bara passa på att önska alla där hemma en trevlig påsk!
Hoppas ni alla njuter av era nära och kära!
Fick inte använda jeans idag för Miranda, så tog faktiskt på mig en kjol.
Detta händer aldrig men det var lite kul att klä upp sig för en gångsskull.
Några av barnen i kyrkan tillsammans med pastor Ronnie.
Cascarones!
Miranda och jag kläckte ägg på varandra åtminstonde 6 var..
Otroligt stökigt, men färgglatt och väldigt roligt!
School sport update.
2015
Our basketball team won the State Tournament,
so were the best basketball team in the state.
Some wrestling boys did really goodd in state.
I think one even one best in state!
This is what I do everyday.
2015
Spraaaaaangbreak 2K15 - FLORIDA
2015
Only 2 months left to go.
2015
Det finns inte något sätt att sammanfatta ett utbytesår på. Det är så många nya känslor, 1000-tals känslor, som man inte kan beskriva. Alla nya människor man möter, alla nya platser man får se, allt man får uppleva, det går inte att beskriva med ord. Människor som en gång bara var namn på en papperskopia är idag din familj, de är människor som vill att du ska må bra, skratta och le. De är människor, vars känslor för dig har växt starkare och starkare under en kort tidsperiod. De är människor som älskar dig, just för den du är.
När man åker som en utbytesstudent har man en chans att börja om, man har en chans att vara den man alltid har velat vara. Ingen vet vad din bakgrund gömmer, ingen vet vem man är. Det är en chans för dig att förstå vem du är, vem du vill vara och en chans att hitta sig själv.
Att åka som utbytesstudent är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Jag har mött så många underbara människor, sett så många otroliga platser, förstått vem jag är, vem jag vill vara. Jag vet hur det känns att sakna, jag vet hur det känns att älska, jag vet hur det känns att känna sig hjälplös. Men jag vet också hur det känns att känna lycka, att skratta, att älska och att bara leva.
Att vara utbytesstudent har lärt mig så mycket. Det har lärt mig att hur du än ser ut, vart du än kommer ifrån eller hur din bakgrund ser ut, så finns det alltid någon som älskar dig och uppskattar dig för den du är. Om det inte finns några människor där du befinner dig nu som uppskattar dig så ska du flytta, för jag garanterar dig, att någon annanstans i världen finns det någon som väntar på att du ska kliva in i deras liv.
Nu när det närmar sig slutet av mitt år så är allt obeskrivligt. Alla människor, minnen och skratt. Det finns ingenting i hela världen som jag skulle byta ut denna upplevelsen emot.
Jag är så oerhört tacksam för att just jag fick chansen att uppleva detta, att just jag fick komma till USA och leva deras liv.
I only play soccer.
2015
Känns som att det enda jag gör här borta är att lira boll.
5 gånger i veckan är det som gäller, 2 matcher och 3 träningar.
Men jag tycker om att spendera tid med dessa tjejer.
De är hur härliga och roliga som helst.
De är hur härliga och roliga som helst.
Anyways, i torsdags fick vi besök av Mount St. Mary, en
privatskola från Little Rock. Ett lag som vann conferance 7/8 (division typ)
förra året. Greenwood spelade mot dessa tjejer och förlorade med 5-0,
så de trodde antagligen att de kunde komma hit och trampa på vårat
G, att de kunde vinna hur lätt som helst, men icke sa Nicke.
Det var en jämn match, men fula tacklingar, ord och handlingar.
Men vi kom ut som segrare med 1-0 och det är vad som räknas.
Så nu är vi officielt med och tävlar om en state titel!
Såå himla skönt!
Här under finns 9 snygga bilder från matchen.
Photocreds till "Greenwood Dogpound, Richard White"
Full week of soccer!
2015
Hela denna vecka har varit superbra!
Skolan har rullat på som vanligt, jag hade en snowday i onsdags..
(Vilket igentligen var en "rain day" för att det regnade bara)..
Jag spelade min första fotbollsmatch Tisdag! och det gick hur bra som helst!
Hade några riktigt bra räddningar och det kändes superbra!
(Till Mor & Far, det finns ett sett för er att se delar av matcherna,
så kontakta mig så kan jag berätta hur!)
Jag trivs iallafall jättebra i laget här borta, alla är supersnälla,
tar hand om varandra och spelar riktigt bra fotboll.
Denna helgen har vi spelat en fotbollsturnering, där det kanske inte
gick så superbra för oss i tabellen, men våran success som spelare har varit
superbra. Vi har deltagit i en turnering där alla team är 7/8A schools.
(Numret framför A bestämmer hur stor skolan är, och ju större skolan är,
destu lättare är de att få bra spelare osv).
Greenwood är en 6A school, så att spela 7/8A har varit en riktig utmaning
denna helg. Men kul har de allt varit!
All of my Girls!
The boy's team!
Laaaadies, 1st game selfie.
Fick vara utespelare i 5 minuter idag, vilket var superkul.
Ser fram emot mer matcher som utespelare!
It all happens on Friday..
2015
My second snowday!
2015
Idag hade vi early release från skolan ca 10.30 för att ett hemskt
snöväder skulle träffa oss runt 11am. Visst har det snöat massor, och vägarna
har blivit täckta av snö, men det känns ändå lite patetiskt att vi ska slösa bort en hel
skoldag pga lite snö.. Hade förstått om detta varit hemma i Sverige och vi hade 1½ meter snö,
men här är det knappt 5-10 cm snö..
Menmen, jag klagar inte! Jag behöver inte gå i skolan, och jag behöver inte
make up alla dagar jag missar eftersom jag inte kommer tillbaka efter sommaren!
Så en extra lång helg är aldrig fel!
Här nedan är lite bilder jag tagit idag, inte mycket snö alls, men tydligen tillräckligt
för att ställa in skolan. Go 'Murica!
Arkansas dawn.
2015
Ellis's birthday party!
2015
Happy 9th Birthday Party for Ellis!
Killen fyller igentligen år på Tisdag men vi hade hans party i fredags
pågrund utav min fotbollsmatch nästa fredag! Vi åkte och bowlade,
spelade spel i en arcade, åt pizza och sen stannade 7 pojkar här över natten,
och herregud vilket liv de förde, klarar knappt av att ha 3 pojkar i huset hela tiden,
hade 10 stycken här i fredags.. Men roligt var det! och jag är glad över att Ellis fick ha sitt
kalas och att han tyckte om det!
Greenwood
Norrkoping
