Varför valde du USA?
2014
Hur ser din utbytes-historia ut?
och varför valde du just USA?
Jag vet inte riktigt vad som menas med utbytes-historia,
men jag ska försöka att svara på den som jag tror, haha!
Det hela började iallafall med att min mamma berättade för mig
att hon var en utbytesstudent när hon var 17 år i Massachusetts, USA.
Hon berättade vilken upplevelse det var och hur mycket hon lärde sig om sig
själv och hur man ser på världen ur olika perspektiv. Jag tyckte att
det lät superkul och spännande, men mer än så var de inte.
Sedan 2011-2012 åkte min kompis som utbytesstudent till Kalifornien, USA
och jag blev så nyfiken, spänd och exalterad över allt hon fick uppleva och
hon berättade hur roligt hon hade så kände jag att detta var något jag
verkligen ville göra. Jag började söka på utbytesstudent på nätet, läste
bloggar osv, sen var jag helt fast!
Anledningen till att jag valde USA är egentligen ganska enkel.
Vi svenskar är ju himla bra på att fantisera och romantisera USA så
jag vill helt enkelt se hur det är att leva där, hur ett high-school
fungerar och hur den amerikanska livsstilen ser ut.
Sedan så vill jag förbättra min engelska vilket är en av de största
anledningarna till att jag åker.
Baltimore skyline - bilden är tagen från google.
There's no need to be afraid.
2014
När jag vandrar längst gatorna bland alla snötäckta träd och
granar så inser jag att här kommer inte jag passera om ett år.
Jag kommer inte gå samma väg hem efter skolan och jag kommer inte springa
mellan träden och känna den svenska rena luften i mina lungor.
Jag kommer inte se den där speciella skylten, jag kommer inte gå längst
den här gatan och jag kommer inte träffa mina svenska vänner vid den här
tidpunkten nästa år. Allt är så annourlunda, och det kommer bli mer annorlunda.
Ju närmare avresa jag kommer destu räddare blir jag och destu mera osäker blir
jag när jag inser vad jag verkligen har gett mig in på. Jag har alltid känt mig säker,
och jag har alltid känt att det här är något jag vill göra, men ju
närmare jag kommer destu mer börjar jag fundera på vad som kan gå fel istället
för att fundera på vad som kan bli rätt.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur det kommer se ut i min hemstad, vad
mina vänner kommer göra, vad som kommer ha hänt osv.
Jag vet att mycket kommer att ha förändrats och ska jag vara ärlig så är jag livrädd,
livrädd för att misslyckas, livrädd för att svika mina förädrar.
Det är inte fel, det är inte rätt.
Det kommer inte heller att bli lätt.
Att vara utan nära & kära.
är en sorg jag måste bära.
Jag vet att jag kommer må bra,
för jag är stark just idag.
Bara lite funderingar jag haft under den senaste tiden.
Bilden är tagen ifrån WeHeartIt.
