Forever could never be long enough for me
2014
Thanksgiving närmar sig och jag är inte redo.
Mitt liv här borta rör sig snabbare än vad jag någonsin hade kunnat tro.
Visst, jag saknar er alla där hemma, men jag har det så otroligt roligt här borta.
Dagarna flyger förbi oh jag önskar att jag bara kunde stanna tiden ibland.
Jag hoppas verkligen att tiden saktar ner, för detta är inte okej..
103 dagar har redan passerat och jag vill inte att fler ska passera.
Senaste veckan har passerat superfort.
Jag har sett min första highschool play! (The wizard of Oz!)
och herregud vad stolt jag är över Bailiegh! (NZ) Hon gjorde ett så bra jobb
och hon spelade sin karaktär så bra!
Hela musikalen var helt fantastisk och artisterna sjöng faktiskt bra!
Ett minus var dock att den var riktigt lång. 3 timmar i en och samma
stol, och lyssna var lite långtråkigt, men det fungerade ju!
Och vi slapp gå i skolan i fredags, så det var ju ännu bättre.
I fredags såg jag min sista highschool football game.
Har ett ord att sammanfatta den kvällen med. Förjävlig.
Att se "State playoffs" (vilket är matcher man spelar för att försöker
vinna state championship, alltså bäst i staten) och att sedan förlora matchen.
Att se alla football killarna gråta, alla seniors i laget som spelat sin sista match
som Greenwood Bulldogs. Det krossade mitt hjärta att se alla killarna jag bryr mig
om gråta. Det var riktigt hemskt.
Men till något bättre!
Denna uppkomande vecka är Thanksgiving! Vilket betyder resa!
Jag och min värdfamilj ska åka upp till Chicago och fira Thanksgiving med
Brice syster och hennes familj. Så det ska bli spännande att få se Chicago!
Har alltid velat se den staden, och den stora bönan!
Så denna vecka kommer bli superkul!
Left: Kristin, Thomas, Maria, Marianne, Hailey, Hailey, Tanner and Me.
